I Göteborgsposten 10 mars gick trans/queer-aktivisten Lukas Romson till generalangrepp mot kvinnorörelsen. Detta samtidigt som hon själv använder en väldigt bedräglig och verklighetsfrämmande retorik i sin propaganda för att få kvinnors rättigheter inskränkta till förmån för män som kräver att vi ska se dem som kvinnor. Det är dags att vi i kvinnorörelsen tas på allvar i frågor som rör kön och får mer utrymme i debatten utan att avfärdas som ”transfober”.
Vi har för längesedan sagt tack och adjö till stereotypa könsroller och refererar till människor enbart utifrån deras biologi, så även i denna text.
Alla som har en grundläggande kunskap om människors kroppar och fortplantning vet att Lukas Romson är en kvinna som önskar att hon vore eller möjligen tror att hon är man. Önskan eller övertygelsen om att vara sitt motsatta kön bör såklart en person kunna leva med utan att bli utsatt för systemisk diskriminering eller individuella trakasserier. Det är snarast en trosuppfattning och bör ses som en mänsklig rättighet. Det Romson förespråkar är dock ingen mänsklig rättighet, då hon kräver att resten av befolkningen ska böja sig för en viss grupp mäns personliga självuppfattning. Hon förespråkar en konservering av mäns överordning.
Vi förväntas låtsas att vi håller med om transidentifierande mäns självbild – att de är något annat än det de faktiskt är – även om det strider mot all vetenskap och vår egen övertygelse. Romson förordar alltså en hierarki mellan vems verklighetsuppfattning som ska ge vika och vems som ska påtvingas alla andra. Tro gärna att jorden är platt och anpassa ditt liv efter det, men kräv inte att andra ska leva sina liv efter din övertygelse!
Romson hävdar försåtligt att kvinnor är emot ”transpersoner” när vi värnar om vår fysiska trygghet och integritet. Vi kräver att män inte ska släppas in i kvinnors och flickors utrymmen – såsom offentliga toaletter, omklädningsrum och fängelser – just för att de är män och inget annat. Det spelar ingen roll om de försöker få oss att låtsas tro på att de är kvinnor, de är fortfarande män.
Vi lever i ett manssamhälle. Det innebär att gruppen män är överordnad gruppen kvinnor. Det innebär också att gruppen män skapar och upprätthåller makt över kvinnor bland annat genom våld och sexuellt våld mot oss – antingen så utövar männen det själva eller så stärks deras övertag genom andra mäns våld. Vi kvinnor lever med det faktum att det inte syns på en man huruvida han kan tänkas tillåta sig att utöva våld mot oss eller inte. Det gör varje man till en potentiell våldtäktsman, vilket Maria-Pia Boëthius klargjorde redan 1976 i sin bok Skylla sig själv. Det finns ingenting som tyder på att män som kräver att ses som kvinnor respekterar kvinnor mer än andra män gör. Inget tyder heller på att de är mindre våldsamma än andra män. Låt dem gå på toa, byta om eller avtjäna straff någon annanstans än i kvinnors utrymmen.
Romson kallar sig för feminist. Vem som helst får kalla sig för feminist, men den ”feminism” som Romson står för går ut på att kvinnors rättigheter och trygghet ska inskränkas till förmån för män. Män ska nämligen slippa känna sig kränkta av att vi inte står tillbaka för deras självuppfattning, att vi inte låtsas tro på och hylla den. ”Män och deras jävla känslor”, som den feministiska systern Lina brukade säga när vår kvinnofientliga kultur kändes för absurd.
Bodil Wandt och Malin Wik,
faktiska kvinnor och feminister för WDI Sverige
Lämna ett svar